Elprisbloggen

I en rapport från tankesmedjan Liberalerna – ej att förväxla med partiet med liknande namn – hävdas att man bör sänka elskatten i södra Sverige för att därmed komma tillrätta med de ökade kostnaderna som elområdena för med sig främst i elområde 4, det sydligaste elområdet.

Man hävdar att större delen av elpriset är skatter och räknar också med löneskatter inom elbranschen, vilket är ett nytt koncept. Men även utan löneskatter går en stor, alltför stor del av elpriset till skatt.
Nu har delar av industrin en extremt låg elskatt till skillnad från privatpersoner och småföretag. Det gör att dessa företag redan har en sänkt skatt även om de återfinns i elområde 4. De är inte hjälpta av en skattesänkning.
Sänker man skatten även i syd så blir det bara en del av mellansverige kvar med hög elskatt och delar av norra Sverige med reducerad elskatt. Det blir då svårt att motivera elskatt överhuvud taget, annat än som en straffskatt för mellansvenskar.

Att det blir dyrt i elområde 4 är en beklagligt faktum. Även om priset kanske sjunker i takt med att ledningar byggs ut så blir det för dyrt tillräckligt länge för många företag. De flyttar eller lägger ner, och elmarknaden kompenserar sig själv så att elförbrukningen minskar och priset sänks.

Förr i tiden hade industrin i hela Sverige en konkurrensfördel med låga elpriser. Därmed kunde vi trots landets avlägsna belägenhet producera och konkurrera. Denna konkurrensfördel är nu borta och kommer inte igen. Det är istället den elproducerande sektorn som övertagit konkurrensfördelen som tidigare varit spridd över hela industrin. Kraftproducenterna gör sagolika vinster och har råd att låta kärnkraftverken stå stilla månader i sträck. Vinsterna delas ut till ägarna, svenska staten, finska staten och bayerska staten förutom till privata ägare. Alternativt så köper man upp andra energibolag i till exempel Holland.

Genom att Sverige anpassat sig till EU:s syn på elmarknaden har vi utdömts att stå för ett evigt el-underhåll till Danmark och förlängningen även Tyskland och Polen. Danmark klarar inte att försörja sig själva med el, Tyskland kommer inte heller att göra det när kärnkraften stängs ner. Det blir ”die dumme Schwedern” som får betala kalaset och se till att hjulen rullar i resten av europa. Priserna i Sverige höjs och knaprar ännu mera på den lilla konkurrensfördel som vi haft.

Rapportförfattarna, så liberaler de är, glömmer att ställa sig den självklara frågan: Vem tillhör Sveriges elproduktion? Nio miljoner svenskar eller några hundra miljoner europeer?
Det självklara svaret är att vår elproduktion är vår egen, att fritt hushålla med. Vi kan stödja Norge när det är lite vatten i deras magasin, och vi får tillbaka när kärnkraften står stilla. Men av Danmark får vi inget och inte från Tyskland eller Polen heller. Det är en ensidig handelsrelation som undergräver vår industriella ställning.

Rapportförfattarna hoppas vidare på att utbyggnad av elnäten ska utjämna skillnaderna mellan elområde 4 och resten av Sverige. Det är ett fåfängt hopp. I och med att vi avsagt oss möjligheten att styra över vår export så hjälper det inte att bygga ut ledningarna inom Sverige. Allt rinner rakt igenom ner till Danmark och Tyskland. Det finns ingen återvändo. All vår el är tysk eller dansk, kommer det att visa sig. I Tyskland och Danmark kan man nu lugnt luta sig tillbaka och lita på att svenskarna ska klara elnotan.

Andra bloggar om: elområden, elskatt, liberalerna

Det kom ett brev om elmarknaden och industrinationen Sverige, som jag har fått tillstånd att publicera. En skrämmande läsning om nedmontering av Sverige.

Hej!
Vid vårt 1:a möte med Energimarknadsinspektionen i januari 2010, berättade Generaldirektör Yvonne Fredriksson något som ständigt klingar i öronen, nämligen följande:

- ”Jag var med och tog fram en konsekvensanalys gällande den strukturomvandling, som beslutades 1988 av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern.

Den flaggar redan då upp de problem vi nu ser bli verklighet för Svensk elintensiv Industri, att denna stryps och kommer tvingas flytta sin produktion utomlands”.

- ”Att Svensk skogsindustri kommer att behöva bidrag till sin verksamhet före 2020”.

- ”Att Rottneros och SCA nu stänger ner vissa delar av produktionen, ligger helt i linje med vad vi kan förvänta oss i framtiden”

I går var det energimarknadspolitisk debatt i Riksdagshuset och en av Elupproret i Gnosjöregionens representanter var där och bevakade det hela. (Anders Larsson).

Efter debatten fick jag refererat konklusioner från en chockad vän, som nu fått en inblick i en värld helt utan koppling till verkligheten, vilken sitter och tar beslut om hur framtiden i Sverige skall te sig.

De flesta partier målar upp en drömbild där Svensk Industri blomstrar och skapar arbetstillfällen, vi åker runt i elbilar, vårt boende har bytt uppvärmningssystem från fossilt till elektrifierat, etc.

Så långt allt väl, men detta kräver god och konkurrensmässigt prisvärd tillgång på el.

Sedan är det ena partiet efter det andra är uppe i talarstolen och ger en helt annan, och motsägelsefull bild på hur det hela skall gå till.

Det ena partiet vill få bort såväl kärnkraft som vattenkraft. Det andra vill öka vattenkraften, även den småskaliga. Det tredje vill miljöpröva all vattenkraft. Några vill ha 30 TW förnybar energi, somliga ännu mer. Andra vill bygga ut kärnkraften.

Sedan kommer det paradoxala, fullständigt motsägelsefulla och verklighetsfrånvarande, som vi tidigare fått oss till tals; att Sverige skall energirationalisera och sänka vår förbrukning med 50% från nuvarande nivå!

Vi börjar nu förstå att vår önskan om en blocköverskridande energipolitik, som ger Svenska folket en rimlig och jämn energikostnad, samt förutsättning för Svensk Industri att konkurrera med omvärlden, är utopisk.

Tyvärr omges Sverige av naturliga handelshinder, med vatten mitt i transportsträckan till våra exportkunder, som väsentligt försvårar konkurrensförutsättningarna mot omvärlden.

Historiskt har Sverige dock kunnat hävda sig genom fördelaktiga energipriser.

Den tiden verkar nu vara förbi, och vi förstår att den enda konsekvensutredning, som verkar ha substans och som kommer att infrias, är den Generaldirektören på EI tillkännagav oss enligt ovan.

Självklart ställer vi oss bakom en energipolitik som har ambitionen att minska den långsiktiga miljöpåverkan, men den måste vara i paritet med vad vi vill med landets utveckling!

Det finns många bra alternativ till energiförsörjning, och som inte kräver reglerkraft och så omfattande investeringar i nätet som nu aviseras från aktörerna.

Alternativet man idag snöat in på, visade sin svaghet med all tydlighet för någon vecka sedan, då elpriset pikade p.g.a. att det var vindstilla i Danmark och södra Sverige.

Om vi inte klarar reglerkraften med nuvarande ca 1.800 vindkraftverk, hur skall vi då klara den med 20.000 vindkraftverk? Och om några politikerna får sin vilja igenom, utan både vatten och kärnkraft???

Vad gäller priset på el, så är detta bara en liten del i den totala kostnaden på fakturan, och som vi får tro kommer att vara marknadsanpassat, när börsen väl fungerar.

Ca 2/3 av totalkostnaden utgörs av nät, överföring, abonnemang, skatter och avgifter hit och dit, samt moms på hela kalaset!

Enda vinnarna på detta svindleri, som annars hade kunnat användas till att göra totalkostnaden dräglig för våra invånare och industrin konkurrenskraftig, är några få nätbolag samt staten Sverige.

Det är här man biter sig i svansen. Hur mycket skatteintäkter kommer att falla bort? Hur mycket bidrag kommer att få betalas ut när arbetslösheten kommer krypande för att industrin flyttat sin produktion utomlands?

För att nämna några ord om prisområdesindelningen, som är en konsekvens av att Svenska Kraftnät inte följt behovet av utbyggnad av transferledningarna sedan Barsebäck försvann, och som man nu valt att låta Sydsverige betala genom att flytta handelshindret mot Danmark upp till Småland. I konsekvensens namn, om varje del av landet skall stå för sin infrastruktur, borde Botniabanan nu finansieras av Norrlänningarna!

I regeringsförklaringen står bl.a. att ”Företag skall starta, växa och stanna i Sverige”.

Med den energipolitik som nu bedrivs, mestadels uppbyggd på populistiska önskedrömmar, är detta bara en vacker utsago på ett papper!

VAKNA UPP ur drömmen om det teoretiska miljömässigt perfekta Sverige!

Det är hög tid att på allvar lyfta frågan, om Svensk elintensiv industri överhuvudtaget har en framtid i detta land, när detta verklighetsfrämmande vansinne får fortsätta.

Försök få in lite sunt förnuft, hämtat från verkligheten i ert tänkande. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta upp den, och sedan tro att den finns kvar!

PS. För egen del undersöker vi nu seriöst en etablering i ett grannland, som innebär att transportkostnaden över sundet försvinner, och som på så vis ger oss jämlika konkurrensförutsättningar. Det finns sådana som redan verkställt, och ännu fler som går i samma tankar, vilket inte hade varit aktuellt med den historiska energipolitiken! DS.

Med vänlig hälsning

Elupproret i Gnosjöregionen

Genom/

Eric Anderzon

Publicerad med benäget tillstånd från Eric Anderzon, Elupproret i Gnosjöregionen.

Det tog inte mer än ett par dagar efter att jag varit i radio och talat om kärnkraftens relativt små miljöproblem förrän en tsunami och en jordbävning gett mig en påminnelse om hur relativa våra förutsägelser är.

Japansk kärnkraft har dragits med mångåriga problem och skandaler, och det är kanske ingen tillfällighet att nästa stora kärnkraftsproblem skulle drabba just där. Det är lätt att vara efterklok men att bygga ett kärnkraftverk på en strandtomt i ett av världens mest jordbävnings- och tsunamitäta länder kanske inte är en jättebra ide. Det är oklart vilka våghöjder man räknat med att byggnaden skulle klara.
Själva jordbävningen verkar ha gått bra utan svåra skador, men att få igång reservkraften för att sköta nödvändig efterkyning av härden var svårare. Med reservkraften utslagen blir härden het, så het att den kan skadas och till och med smälta helt eller delvis.
En skadad härd kan innebära att kraftverket inte kan komma att starta mer, Det är främst en ekonomisk skada, men ändå allvarlig.
Betydlgit värre är den risk för utsläpp som nu finns. Övertryck i härden gör att man måste släppa ut radioaktiva gaser. Själva härdinnehållet verkar – hittills – ha stannat på plats, vilket är hoppfullt. Låt oss hoppas att det stannar där.

Vad betyder det nu för Sveriges elförsörjning och våra elpriser?
Kärnkraften har nu kommit i dålig dager igen, utbyggnader och igångsättningsplaner ifrågasätts på politisk nivå. Om man nu i Tyskland avbryter planerna på att åter ta i drift gamla kärnkraftverk så kommer det helt klart att det driver priserna uppåt på sikt.
Om nu kortsiktiga populistiska krav på att svensk kärnkraft ska stängas av tvärt får gehör så får vi räkna med extrema priser hela vintern och kanske till och med elransonering.
Mer troligt är att kraven höjs även på svenska kärnkraftverk, kanske måste några byggas om vilket i sin tur medför mer stillestånd och högre elpriser på grund av brist på effekt. Fördelen är väl att vi kan få en säkrare kärnkraft på längre sikt.
Och Maud Olofsson kan tacka sin lyckliga stjärna att hon lyckades driva igenom att vi kan bygga nya kärnkraftverk i våras. Nu hade det inte gått.

Andra bloggar om: härdsmälta, kärnkraft

Idag kungjorde energiminister Maud Olofsson att svenska folket kunde tilläggsisolera istället för att klaga på höga elpriser.
Byta fönster och så. Det ekar från kärnkraftsomröstningen när centern ihärdigt trodde att tilläggsisolering och nya fönster skulle rädda landet från den hemska kärnkraften. Hallå, det är faktiskt inte 70-tal nu!
Samma kärnkraft som nu Maud bönade och bad om att de skulle hållas igång i vinter för att vi inte skulle få stänga ner och frysa.
Sen betalar vi elskatt, 28 öre, och moms på elskatten, total 35 öre.
Sen betalar vi extra för elcertifikat, cirka 6-7 öre/kWh,som går åt till dyr vindkraft utan att hålla nere elpriserna.
Sen betalar vi extra för utsläppsrätterna, 10-15 öre/kWh dyrare elpris trots att vår elproduktion är koldioxidfri.
Bristande övervakning av elnätsmonopolet kostar tusentals kronor om året för en vanlig elkund
Politiska beslut kostar elkunderna 60 öre/kWh bara för att elkunderna är ett lätt byte för direkt och indirekt beskattning.
Ministerns underhuggare klagar på att basindustrin inte spelar med öppna kort när de tvingas stänga fabriker när elpriset blir för högt.

Vi är värda en bättre energipolitik och en bättre energiminister.

Andra bloggar om: elpriser, elpriserna, eluppror, Elupproret, Maud Olofsson