Hos GodEl försvinner 90 procent på vägen
Det är dyrt att bedriva välgörenhet hos Godel. Det har jag skrivit förr och tyvärr gäller det även fortfarande. Trots att man slår sig för bröstet och pekar på sin välgörenhet är det endast en bråkdel av pengarna som når fram. 90 procent stannar i Godels överdimensionerade och dyrbara organisation.
Att teckna ett elavtal hos Godel kostar cirka 400 kronor mer om året än billigaste rörliga elpris. Merkostnaden är ungeför lika stor i kronor för alla storlekar på kunder.
Godel delar sedan ut till välgörenhet en del av vinsten. För 2009 delades 39 kronor per kund ut nu i våras. 39 kronor av 400 kronor som Godel tar ut utöver vad ett lågprisbolag tar ut för elen går till välgörenhet, resten stannar hos Godel.
Vart tar då pengarna vägen? Ett av svaren är administration. Godel har en dyr administration. Av varje hundralapp som Godel tjänar går 13 kronor till administration. Det är betydligt mer än jämförbara elbolag och till exempel dubbelt så mycket som det betydligt mindre bolaget Storuman Energi lägger ner på administration per intjänad hundralapp.
I administration räknas också marknadsföring och försäljning, och ska man bli ett stort elbolag så måste man lägga ner mycket pengar på att ragga nya kunder. Kunder som tror att de bidrar till en god gärning men där 90 procent av deras pengar försvinner på vägen.
Min rekommendation till de som idag är kunder till GodEl är att teckna ett billigt elavtal, sedan tar du – precis som Godel själva säger – hälften av din vinst, alltså 200 kronor och donerar till ett lämpligt välgörande ändamål. Undvik organisationer där pengar försvinner på vägen bara.
I dagens Svenska Dagbladet har äntligen ett mediaföretag uppmärksammat det som skrivs på denna sidan och många av oss som finns i branschen har påpekat länge. GodEl är en bluff. Det är mycket lättare att köpa el ”nästan var som heslt” och skicka in ett par hundralappar till Frälsningsarmen. Eller något annat godhjärtat. Att skicka det via GodEl är barra att föda ett antal profitörer.
Kommentar av Lennart Lindberg — 01 augusti 2010 @ 13:23