Det kom ett brev om elmarknaden och industrinationen Sverige, som jag har fått tillstånd att publicera. En skrämmande läsning om nedmontering av Sverige.
Hej!
Vid vårt 1:a möte med Energimarknadsinspektionen i januari 2010, berättade Generaldirektör Yvonne Fredriksson något som ständigt klingar i öronen, nämligen följande:
- ”Jag var med och tog fram en konsekvensanalys gällande den strukturomvandling, som beslutades 1988 av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern.
Den flaggar redan då upp de problem vi nu ser bli verklighet för Svensk elintensiv Industri, att denna stryps och kommer tvingas flytta sin produktion utomlands”.
- ”Att Svensk skogsindustri kommer att behöva bidrag till sin verksamhet före 2020”.
- ”Att Rottneros och SCA nu stänger ner vissa delar av produktionen, ligger helt i linje med vad vi kan förvänta oss i framtiden”
I går var det energimarknadspolitisk debatt i Riksdagshuset och en av Elupproret i Gnosjöregionens representanter var där och bevakade det hela. (Anders Larsson).
Efter debatten fick jag refererat konklusioner från en chockad vän, som nu fått en inblick i en värld helt utan koppling till verkligheten, vilken sitter och tar beslut om hur framtiden i Sverige skall te sig.
De flesta partier målar upp en drömbild där Svensk Industri blomstrar och skapar arbetstillfällen, vi åker runt i elbilar, vårt boende har bytt uppvärmningssystem från fossilt till elektrifierat, etc.
Så långt allt väl, men detta kräver god och konkurrensmässigt prisvärd tillgång på el.
Sedan är det ena partiet efter det andra är uppe i talarstolen och ger en helt annan, och motsägelsefull bild på hur det hela skall gå till.
Det ena partiet vill få bort såväl kärnkraft som vattenkraft. Det andra vill öka vattenkraften, även den småskaliga. Det tredje vill miljöpröva all vattenkraft. Några vill ha 30 TW förnybar energi, somliga ännu mer. Andra vill bygga ut kärnkraften.
Sedan kommer det paradoxala, fullständigt motsägelsefulla och verklighetsfrånvarande, som vi tidigare fått oss till tals; att Sverige skall energirationalisera och sänka vår förbrukning med 50% från nuvarande nivå!
Vi börjar nu förstå att vår önskan om en blocköverskridande energipolitik, som ger Svenska folket en rimlig och jämn energikostnad, samt förutsättning för Svensk Industri att konkurrera med omvärlden, är utopisk.
Tyvärr omges Sverige av naturliga handelshinder, med vatten mitt i transportsträckan till våra exportkunder, som väsentligt försvårar konkurrensförutsättningarna mot omvärlden.
Historiskt har Sverige dock kunnat hävda sig genom fördelaktiga energipriser.
Den tiden verkar nu vara förbi, och vi förstår att den enda konsekvensutredning, som verkar ha substans och som kommer att infrias, är den Generaldirektören på EI tillkännagav oss enligt ovan.
Självklart ställer vi oss bakom en energipolitik som har ambitionen att minska den långsiktiga miljöpåverkan, men den måste vara i paritet med vad vi vill med landets utveckling!
Det finns många bra alternativ till energiförsörjning, och som inte kräver reglerkraft och så omfattande investeringar i nätet som nu aviseras från aktörerna.
Alternativet man idag snöat in på, visade sin svaghet med all tydlighet för någon vecka sedan, då elpriset pikade p.g.a. att det var vindstilla i Danmark och södra Sverige.
Om vi inte klarar reglerkraften med nuvarande ca 1.800 vindkraftverk, hur skall vi då klara den med 20.000 vindkraftverk? Och om några politikerna får sin vilja igenom, utan både vatten och kärnkraft???
Vad gäller priset på el, så är detta bara en liten del i den totala kostnaden på fakturan, och som vi får tro kommer att vara marknadsanpassat, när börsen väl fungerar.
Ca 2/3 av totalkostnaden utgörs av nät, överföring, abonnemang, skatter och avgifter hit och dit, samt moms på hela kalaset!
Enda vinnarna på detta svindleri, som annars hade kunnat användas till att göra totalkostnaden dräglig för våra invånare och industrin konkurrenskraftig, är några få nätbolag samt staten Sverige.
Det är här man biter sig i svansen. Hur mycket skatteintäkter kommer att falla bort? Hur mycket bidrag kommer att få betalas ut när arbetslösheten kommer krypande för att industrin flyttat sin produktion utomlands?
För att nämna några ord om prisområdesindelningen, som är en konsekvens av att Svenska Kraftnät inte följt behovet av utbyggnad av transferledningarna sedan Barsebäck försvann, och som man nu valt att låta Sydsverige betala genom att flytta handelshindret mot Danmark upp till Småland. I konsekvensens namn, om varje del av landet skall stå för sin infrastruktur, borde Botniabanan nu finansieras av Norrlänningarna!
I regeringsförklaringen står bl.a. att ”Företag skall starta, växa och stanna i Sverige”.
Med den energipolitik som nu bedrivs, mestadels uppbyggd på populistiska önskedrömmar, är detta bara en vacker utsago på ett papper!
VAKNA UPP ur drömmen om det teoretiska miljömässigt perfekta Sverige!
Det är hög tid att på allvar lyfta frågan, om Svensk elintensiv industri överhuvudtaget har en framtid i detta land, när detta verklighetsfrämmande vansinne får fortsätta.
Försök få in lite sunt förnuft, hämtat från verkligheten i ert tänkande. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta upp den, och sedan tro att den finns kvar!
PS. För egen del undersöker vi nu seriöst en etablering i ett grannland, som innebär att transportkostnaden över sundet försvinner, och som på så vis ger oss jämlika konkurrensförutsättningar. Det finns sådana som redan verkställt, och ännu fler som går i samma tankar, vilket inte hade varit aktuellt med den historiska energipolitiken! DS.
Med vänlig hälsning
Elupproret i Gnosjöregionen
Genom/
Eric Anderzon
Publicerad med benäget tillstånd från Eric Anderzon, Elupproret i Gnosjöregionen.
