Med en ny värmepanna, som både producerar el och värme, kan man slippa hela eller delar av elräkningen samtidigt som man värmer huset. I framtiden kan man till och med tjäna pengar på att värma sitt hus när man säljer överskotts-elen på elmarknaden.
Det är Lundaföretaget ComPower som utvecklar en värmepanna med inbyggd elgenerator lagom stor för en vanlig villa.
- Vi håller på att montera ihop de första fältprovpannorna, som skall provas i olika fastigheter, säger Anders Malmquist, vd för ComPower.
Kraftpannan eldas med olja, naturgas eller biogas. Jämfört med en vanlig värmepanna har den ett extra steg. Förutom att värma vatten för uppvärmning och tappvarmvatten så finns en värmeväxlare som för över värmen till komprimerad luft som driver en turbin med elgenerator.
Den första versionen av kraftpannan är lika stor som en vanlig panna och levererar cirka 7 kW el vid full effekt. Den kan eldas med olja, naturgas, biogas och i nästa version även med pellets. Priset är inte fastställt än. Längre fram kommer det att finnas flera olika storlekar att välja på.
- Investeringen i en Compower-panna kommer att kunna betala sig på fem år med den elenergi som produceras, säger Anders Malmquist.
Under året kommer de första testversionerna att placeras ut. Produktionsstart är planerad till årsskiftet 2008/2009.
Kraftpannan kan leverera el tillräckligt för ett vanligt hushåll. Överskottet skulle kunna gå att sälja till andra förbrukare via elnätet, men det finns byråkratiska och praktiska hinder. Avgifterna för anslutning är höga, mellan 3 000 och 5 000 kronor per år. Dessutom är priset man får för att sälja el betydligt lägre än vad en hushållskund får betala. för att köpa samma el.
- Bästa affären är att täcka sin egen elförbrukning med hjälp av pannan, och
därvid låta bli att köpa motsvarande mängd, säger Anders Malmquist.
En möjlig intäktskälla förutom att sälja själva elen är att sälja elcertifikat på den tillverkade elen, förutsatt att man eldar med förnyelsebart bränsle.
Andra bloggar om: Compower, elanslutning, elproduktion, kraftverk, oljepanna, värmepanna
En efter en träder elbolagen fram och uppmanar oss att binda elpriserna. Det blir snart dyrare, varnar de för. Och visst finns det orosmoln på horisonten. Men det kan vara vettigt att hålla huvudet kallt ett tag till.
Det största orosmolnet är utsläppsrätterna. Nästa år fördelas utsläppsrätterna till Europas företag och det kommer att bli mindre tilldelning än förut. Med mindre tilldelning går priset upp på utsläppsrätter och det pressar i sin tur upp elpriserna. Elpriset väntas stiga med cirka ett halvt till ett öre per euro som en utsläppsrätt kostar. Just nu står utsläppsrätterna i cirka 18 euro, vilket skulle ge en ökning av elpriserna med ungefär tolv-femton öre.
Det är vad marknaden tror. Men marknaden har felbedömt priset på utsläppsrätter förr. Förra gången så började priset på fem euro, spekulerades upp ända till 30 euro, föll på en enda dag i april förra året till strax över tio euro, för att sedan sakta sjunka ner mot noll. Anledningen? Spekulation och åter spekulation. När priserna föll så dramatiskt var det på nyheten att Tjeckien med flera länder inte skulle komma att utnyttja sina kvoter fullt ut. Med bara ett och ett halvt år kvar på giltighetstiden så stod man inför ett gigantiskt överskott, och priserna föll.
Det är inte säkert att samma sak sker nu. De som har intresse av att köpa utsläppsrätter och hålla priserna uppe är elbolagen. Dels behöver man utsläppsrätter för produktionen i kolkraftverk. Dels håller utsläppsrätterna elpriset uppe. Industrin använder utsläppsrätter för sin produktion, men kan inte tillgodogöra sig priset på utsläppsrätter lika mycket när de säljer sina varor. Marknaden är felbalanserad och det leder ofelbart till spekulation. Stora nettoköpare just nu är elbolag medan banker är nettosäljare av utsläppsrätter.
Det återstår att se om priserna håller i sig. Så den som vill vara säker på sitt framtida elpris ska göra som man brukar göra för att säkra sig – bind priset på ett par år. Annars kan det vara fruktbart att vänta och se vart priserna tar vägen. Om utsläppsrätterna sjunker på sikt så har man det tillgodo med ett rörligt elpris. Dessutom går man miste om billig el just nu. Det sämsta man kan göra är nog att binda elpriset för ett år. Då går man dels miste om billig el nu, och så blir man tvungen att binda om priset redan om ett år till marknadens pris då. Det kan vara en fördel om man tror att prisstegringen är högst tillfällig, Men om man tror det kan rörligt pris vara ett minst lika bra alternativ.
Andra bloggar om: elbolag, Elmarknad, elpriser, utsläppsrätter
Att spela dataspel kan bli ett dyrt nöje när elräkningen kommer. Det visar en undersökning som sajten hardcoreware.net gjort. Ska man spela miljövänligt så byter man ut sin spelkonsol eller pc mot en Wii och minskar elförbrukningen till en tiondel.
En vanlig spelkonsol eller PC drar cirka 180-200 watt i genomsnitt under spel. Spelar man två timmar om dagen på en PC, Xbox 360 eller Playstation 3 så drar spelet cirka 140 kilowattimmar, kWh om året. Med ett elpris på cirka 1,20 inklusive nätavgift så kostar nöjet närmare 170 kr om året. Dessutom tillkommer TV-ns elförbrukning när man spelar.
Undantaget är spelkonsolen Wii som står ut rejält med en elförbrukning på endast 18 watt och en årskostnad på knappt 16 kr. Men Wii är en riktig elslukare i standby-läge. Med den automatiska uppdateringen WiiConnect24 inkopplad drar spelet hela 9,6 watt i standby-läge, cirka fem gånger så mycket som Xbox eller Playstation. Det betyder att den äter upp en stor del av det man sparar på el under spelet genom att dra mer i standbyläget. Cirka 65 kronor om året kostar Wii i standbyläge med WiiConnect24 inkopplad. Slår man av uppdateringen så blir Wii ett riktigt miljövänligt alternativ med en standby-förbrukning på bara cirka 2 watt. Bäst är förstås att slå av standby helt och hållet.
Hardcoreware.net har testat en vanlig PC, Xbox 360, Playstation 3 och Wii.
Andra bloggar om: dataspel, playstation, standby, wii, xbox
Industrin har högljutt klagat på att elpriserna är för höga. Samtidigt har man sålt ut sin egen produktion till kraftbolagen, som man nu anklagar för att pressa upp priserna. Men med det är tveksamt om elpriset för hushåll blir billigare om industrin äger delar av Vattenfall.
Industrin har tidigare föreslagit ett tvåprissystem på elmarknaden, som skulle ge elslukande industri låga och fasta priser och lämna hushållen åt det som blir kvar på elmarknaden, kortare kontrakt med risk för högre elpriser.
Nu föreslår Konkurrensverket att delar av Vattenfalls kärnkraftsproduktion ska säljas ut till industrin för att konkurrensen ska förbättras. Men risken är stor för att industrin lägger undan den billiga elen åt sig själva och lämnar hushållskunder och mindre företag åt sitt öde. Om inte den kraft som industrin skulle äga kommer ut på markanden så riskerar likvididiteten på marknaden att försämras, svängningarna att öka och elpriser för hushållskunder och småföretag att periodvis skjuta i höjden.
För att stabilisera elpriset på lång och kot sikt behövs säkert flera aktörer men främst flera kraftverk, som minskar risken för energibrist på lång sikt och effektbrist på kort sikt.
De tre största kraftföretagen som står för 87 procent av Sveriges elproduktion har hittills visat ett begränsat intresse av att hålla priserna nere. Det är inte säkert att den elintensiva industrin skulle göra någon skillnad om de skulle byta sida och bli kraftproducenter.
Andra bloggar om: basindustri, elmarknaden, elpriser, konkurrens, konkurrensverket, Vattenfall
Det har sagts många gånger förr och nu säger Konkurrensverket det igen: Avskaffa samägandet i kärnkraftverken och sälj ut delar av Vattenfall. Gör det lättare att bygga nya kraftverk. Annars är ”elbranschen dömd till överlönsamhet” som Konkurrensverkets generaldirektör Claes Norgren uttryckte det.
Det var slutet på en lång utredning om konkurrensen i elmarknaden. Misstankar om uppgörelser om kärnkraftsproduktionen och prisdumpning för att konkurrera ut mindre aktörer inom el handeln har utretts inom Konkurrensverket. Resultatet blev ett frikännande. Visserligen kan det ha varit kärnkraftsbolagen gjort upp i samförstånd om elproduktionen och därmed kunna pressa upp elpriserna. Men det var i så fall senast 2001 och det är för länge sedan för att Konkurrensverket ska ingripa. Nu förekommer inte den typen av informationsutbyte, hävdar konkurrensverket.
Den andra misstanken, att främst Vattenfall utnyttjat sin storlek för att driva elhandeln till privatpersoner med förlust och därmed pressa andra elhandlare att sänka priset resulterade också i frikännande. Vattenfall, Eon och Fortum har var för sig inte tillräckligt stor marknadsandel för att räknas som dominerande och då kan det heller inte vara frågan om att man utnyttjat en dominerande ställning. Dessutom trodde inte Konkurrensverket att priserna var lägre än inköpspris, som en del oberoende elhandlare hävdat. Visserligen var priserna vid ett par tillfällen lägre än inköpspris, men det var endast tillfälligt i samband med snabba förändringar i prisbilden på elbörsen Nord Pool.
Men Konkurrensverket var inte övertygat om att allt var frid och fröjd på elmarknaden.
I ett särskilt brev till regeringen föreslår man att samägandet i kärnkraftverken upphör, att delar av Vattenfalls elproduktion säljs ut och det ska bli lättare att bygga ny elproduktion som kärnkraft, gaskraft eller vindkraft.
Resultatet var väl i och för sig väntat. Vattenfall har bara 16 procent av hushållskunderna och tillväxten går långsamt trots att man infört en lågprisprofil. Att Vattenfall numer driver elhandeln med förlust står svart på vitt i kvartalsrapporterna och har bekräftats av ledningen flera gånger. Men det räcker inte för att bli fälld. Vattenfall är inte tillräckligt stora.
Att kärnkraften ska delas upp och eventuellt säljas ut har förts fram flera gånger tidigare av varandra oberoende utredningar. Att det finns ett samägande i kärnkraften är ( den tidigare ) regeringens ansvar i samband med avvecklingen av Barsebäck. Att nu regeringen ska tvärvända och sälja ut delar av Vattenfall för att förbättra konkurrensen på elmarknaden är nog för mycket att hoppas på.
Andra bloggar om: Elmarknad, elpriser, Eon, fortum, konkurrensverket, Vattenfall
Fredag den fjärde maj är det ett år sedan Elprisguiden först lades ut på Internet. Nu knappt tvåhundratusen besök senare är den en etablerad plats för prisjämförelser och konsumentråd om elmarknaden, med flest elbolag och elpriser att välja på.
Till att börja med var det bara ett femtiotal elbolag, priserna uppdaterades två gånger i veckan men snart blev det mer bolag och priser och bättre uppdateringar. Snart blev det också bättre med besökare allt eftersom ryktet spred sig och Elprisguiden klättrade högre i Googles sökresultat.
När sedan elpriserna tog ett skutt uppåt i på sensommaren och hösten i spekulationer om elbrist blev Elprisguiden lika het som debatten om elpriset.
Fler och fler hörde av sig med synpunkter och förslag till förbättringar som gjorde upplevelsen bättre. Ett stort tack till alla som varit med, från enskilda konsumenter, elbolag, energirådgivare och andra som ställt upp och hjälpt till.
Jag har fått lära mig att det finns flera ”elprisguidare” där ute, som med excelark och internet håller koll på bolag och priser för egen och vännernas del. De har varit till stor hjälp i arbetet med att hålla Elprisguiden uppdaterat och ren från förargliga felräkningar.
Elmarknaden är en djungel sägs det, och visst kan det vara krångligt att hitta rätt i alla avtalsvillkor även för en som jobbat på insidan. Och ibland undrar man verkligen om en del bolag verkligen vill att kunderna ska få veta vad det kostar och vad de köper.
Varför kan inte alla skriva ut elprisets delar, vad varje tillägg och påslag innehåller, vad summan blir, hur länge avtalet räcker och vad som händer när det tar slut? Men när man ringer upp och undrar och påpekar att det kanske blir fler kunder om man informerar om sin produkt bättre, så har de flesta bolag faktiskt tagit till sig och förbättrat informationen på sin hemsida. Det visar två saker, att branschen är beredd att lyssna, även om den inte alltid gör som man tycker, och att Elprisguiden faktiskt behövs också som en påtryckare på konsumenternas sida.
Den rollen blir allt viktigare. I takt med att bolagen växer och köper upp varandra försvinner lätt den gamla rollen som en allmännyttig serviceinstitution. Krasst marknadstänkande och monopolism smyger sig in och tar över. Då riskerar konsumenterna att hamna på undantag. För det går inte att vägra köpa, den marknadsmakten vi konsumenter faktiskt har.
Här kan Elprisguiden spela en viktig roll, som upplysare och och granskare av elmarknaden.
Jag slutar med att önska mig och alla Sveriges elkunder några födelsedagspresenter till nästa födelsedag i maj 2008.
Då vill jag att:
Dyra tillsvidarepriser är borta och ersatta med rimliga elpriser.
Det finns många nya elbolag som hittat på nya, spännande priskonstruktioner som främjar elsparande och ger makt åt konsumenten.
Att varje elkonsument också kan vara elproducent med sitt eget lilla vindkraftverk eller en liten elgenerator i värmepannan. Tekniken finns, det gäller bara att göra ett snyggt och praktiskt paket.
Tills dess hälsar jag välkomna åter till Elprisguiden. Jag hoppas att den är till nytta och sparar tid och pengar åt Sveriges Elkonsumenter!
Andra bloggar om: elbolag, elmarknaden, elpriser, Elprisguiden, prisjämförelse
